I cought a glimpse now it haunts me.

Och så börjar en ny termin och snart så är jag klar tänker jag. Och snart behöver jag aldrig mer sitta här. Här ute är ansikten man inte vill se. Någonsin. Medan de första minuterna tickar iväg så känns det som att jag suttit här i hundra år och aldrig kommer att bli fri. Jag har ruttnat fast i stolen och sprider en unken doft av mögel runt mig. Det växer damm ur öronen och jag ställer upp i skönhetstävling mot Tutanchamon. Han vinner för hans stånd av förruttnelse har stoppats med hemliga kurer, salvor och pulver. Det är kört.

Jag har hörlurar på och tänker aldrig ta av mig dem.
Vad ska man göra.

Say you like it say you need it when you don't.