.

Jag undrar, varför är det så viktigt när man pratar med andra att enas om en gemensam ståndpunkt? Varför är argumentation för sin sak så viktigt? Jag är inte dum, jag kan verkligen förstå att det finns en poäng med att enas, om man pratar om till exempel Sveriges budget 2009, utrikespolitik eller nedskärningar i försvaret.

Men i så många möten med andra människor, i så många vardagskonversationer, strävar så många efter att anpassa sig efter den andres åsikt utan att för mycket vika från sin egen. Varför då? Spelar det någon roll att man tycker olika? Känns det verkligen bättre att stå på samma plattform? Eller är man rädd att bli dömd av andra? Det mesta man tycker i vardagen; vilken väg som är bäst att cykla genom stan, cykelhjälm eller inte, vardagliga moraliska överväganden etc. är ju strunt och skitsamma.

Här tänkte jag egentligen sätta in bra exempel. Men jag orkar inte. Jag tror att kanske förstår man vad jag menar. Och gör man inte det kanske man står och trängs med massa andra på en tillkämpad gemensam plattform och inte riktigt har tid att överväga vad man egentligen tycker för sin egen och för andras skull.

Jag ska väl avrunda den här tråkiga texten med att erkänna svagheter i min musiksmak som jag aldrig skulle avslöja på lastfm. Scrobbling av för Sade och Chris de Burgh Jag tror det är bra att avslöja sånt här ibland. Fast jag ångrar mig redan. Ååååh. Vad ska folk tycka? Men jag står i alla fall säkert på min plattform.

Addera och summera

Statussummering:

Nu har jag precis flyttat från min lägenhet. Men bara för sommaren. Detta betyder att alla möbler står kvar och jag drömmer mardrömmar om repor i plåtbordet, revor i skinnsoffan och vattenfläckar på teakmöblerna. Men det är ju bara saker ska man väl tänka. Men det är ju Mina Saker.

Min röda racerPeugeot har äntligen fått luft i däcken. Det rosa monstret får m.a.o. gå i pension tills nästa gång den Racerpeugeoten läggs in för skador och det är dags för en ny uttryckning.

Sommaren närmar sig, tentorna är snart snart slut och livet kan snart snart börja.

På matfronten intet nytt. Intet gammalt heller. Till och med gröten har fått vila men när grötkastrullen kommer fram igen, ska jag toppa gröten med proteinpulver. Jajamen. Jag har köpt proteinpulver. En hel hink. 150 spänn. SOM HITTAT! Ett helt kilo som lär räcka minst två år. Tanten i hälsokostbutiken tyckte jag skulle ha den. Och hur kunde jag säga nej? Det var ju ett kap! Min diet i sommar kommer med andra ord vara kalktabletter, vitaminpiller, C-vitaminbrus och proteinpulver. Och så gröt och morötter förstås!

Vilket sammanträffande.

Med risk för att konstatera det självklara, så har internet tagit relationer till en helt ny dimension. Man har full kontroll på alla sina vänner lika väl som ovänner. Man vet var folk har varit, vart de ska, vad de gör, vad de lyssnar på, vilka de känner etc. Det här har en konsekvens som är värre än någon annan. 

Jag pratar inte om integritetskränkning. Tidens Anda 2008 måste ju vara att alla är som öppna böcker. På internet kan man hitta baksidan till dessa böcker. Dvs. den korta sammanfattningen av innehållet. Vissa har hela boken utlagd redan, andra är mer hemliga. Men för alla finns det någon information. Ibland kan till och med avsaknaden av information vara information nog. Man läser mellan raderna. 

Den konsekvens jag tycker är värst, måste vara att det knappt existerar naturliga sammanträffanden längre. Och om det uppstår ett naturligt sammanträffande, misstas det lätt för research. Ponera att det i ett samtal visar sig att två stycken har samma favoritbok. Samma sång de skäms över men lyssnar på ändå. Eller samma film de älskar att hata eller hatar att älska. Är detta rena sammanträffanden eller är det bara frukten av en välutförd research? 

Jag saknar det naturliga sammanträffandet. Vid sammanträffanden idag uppstår lätt en misstro: tycker hon verkligen verkligen om den här sången eller har hon scannat igenom hela min lastfm och fejkar ett sammanträffande? Och så har situationen genast förändrats från två personer som funnit en jämlike i den andre, till två personer som misstänker att den andre är besatt och ägnat timmar framför datorn för att kolla upp den andres privatliv, sjukdomar, dåliga sidor och musiksmak. 

En annan tendens jag märkt är att folk inte försöker maskera sin research längre. Internet har blivit som den nya Dokusåpan. Själv vill jag hålla min research så snäv och hemlig som möjligt. Helst spåra upp så lite som möjligt och inte spoliera chanserna till ett Naturligt Sammanträffande. 

Så där, go ahead, kalla mig gammaldags. 

Telefonterror

Jag har, som en av stadens få överlevande, hemtelefon. Stadigt inpluggad i väggen bakom bredbandssladden. Jag har förstått att hemtelefon är en utdöende företeelse, så hur kommer det sig då att telefonförsäljare fortfarande existerar? Kanske var de Tidens Anda 2001. Men 2008 måste de väl ändå vara passé.

Det har varit fantastiskt att nonstop vara hemma. Jag har handlat och hämtat sushi. Annars har kontakten med omvärlden varit närmast obefintlig. Telefonförsäljarna verkar ha märkt detta och satt in storstöten. Det som verkar mest populärt att sälja just nu är Omega 3 kapslar. Varför då?

Och jag är så dålig på att säga NEJ och slänga på luren. Jag får dåligt samvete för att jag inte vill ha omega 3 kapslar. Det borde vara fullt naturligt att en varelse i sina bästa år på en slimmad budget varken har tid, råd eller anledning att sörpla i sig brygder, knapra piller och svälja kapslar. Men istället för att göra plågan kort för alla parter och slänga på luren kvittrar jag ur mig en vacker visa om varför jag tackar nej. Och då blir de sura på mig! DE kastar på luren. Snacka om förödmjukande att det är JAG som står kvar och hör kopplingen förloras och inte DOM! 

Det nya svarta i telefonsäljarvärlden är att säga: 

"Hej, är det Ruby jag talar med? Innan du lägger på, jag vill inte sälja något." 

Och sedan kommer det ett fantastiskt erbjudande om, just det, omega3kapslarna. 

Allt det här får mig onekligen att undra. Om de nu ska sälja något alls, varför kan de inte sälja något man verkligen verkligen vill ha? 

"Hej, är det Ruby jag talar med? Är du intresserad av märkeskläder till extremt rabatterade priser? Vi har gratis hemkörning och kan leverera om en timme."  

Eastwood

Under några fasansfulla dagar när förkylningar och liknande har avlöst varandra har jag tittat på kopiösa mängder film. Det är i många fall helt värdelöst för det finns så otroligt mycket värdelös film. Men det bästa med att titta på film själv är att man kan göra det Effektivt. 

En film á 1,5 h behöver inte ta mer än 20 minuter. Knepet är att spola så fort tiden står stilla. Dvs. 

1. när kameran sveper över naturlandskap

2. när dialogen är fruktansvärt förutsebar. (I synnerhet relationsdialoger. Det finns hur många scener som helst, som man sett förr och som man kommer att ha sett 100 gånger till innan man dör. Det är lika bra att spola förbi så många som möjligt.) 

3. när det är hetsiga jakter. Vanligast är detta i action- eller äventyrsfilmer. En biljakt på 5 minuter kan man dra ner till 30 sec. utan att ha missat något större. 

4. skräckfilmsscener när (exempelvis) ett besatt barn rör sig långsamt långsamt emot sitt mål. Speed it up! 

Vissa filmer som helt utgörs av långsamma scener/djupa diskussioner kan man ju låta bli att spola i. Då har man kanske inte förstått idén med filmen. Men alla dessa tramsiga filmer som uppslukar jorden mår bara bra av att kortas ner med 70 %. 

Under den senaste veckan har jag sett 

1. påtagligt många filmer som handlar om missbruk. Inte bra. När man sett ett marathon av tre knarkfilmer känns det som man själv sitter djupt i skiten. Man börjar tänka i banorna: för fan, Ruby, du måste rycka upp dig själv. Gör något vettigt av ditt liv. Du kan inte ha det såhär! Det känns som om det är Jag som springer runt på gatorna med halvslutna ögon och dreglet som rinner längs hakan och försöker skramla ihop till Heroin. Eller kokain. Eller piller. Vafan. Vad som helst duger bra. Jag ska aldrig mer titta på knarkfilmer. 

2. The Good The Bad and The Ugly. Jag spolade inte en enda gång under 3 h. Det händer nästan aldrig. Särskilt inte under en sån här långsam film. Men jag är svag för westernfilmer. 

Tre reflektioner:

2 a. Introt är helt fantastiskt

2 b. Tuco är en jobbig jävel

2 c. Duellen i slutet är ett bevis på att det görs filmer man inte får spola i. 

2 d. Clintan är a Piece. Of. Meat. 

Morotsflöjten

Min dag blev plötsligt bättre utan ansträngning. Tryck på alla länkar så förstår du! 

Kolla på det här!! Herregud! Jag säger det igen. Vad kan man inte göra med morötter?! 

Vill du göra en själv? Här har du instruktionerna! Se så, ut och imponera på

1. middagssällskapet 

2. alla ute och alla på fest. Det här måste vara partytrick nr 1. 

Kobrastilen

Jag tänker ju lite på den här Cobrastyle-låten. Av olika anledningar har min hjärna invaderats av dansband på sistone. För det mesta är det dessvärre ganska outhärdligt. Det är bara när man hör Torgny Melins sjunga Cobrastyle som det är helt ok. 

Cobrastyle måste helt enkelt vara en fantastisk crossoverlåt. 

Den är bra när Teddybear Sthlm gör den. 

Den funkar när Torgny Melins gör den. 

Och den är helt strålande när Robyn gör den.

 

När den här Do you really want me plågade Svea hoppades i alla fall jag att den där Robyn skulle gå i exil och raderas ur historien. Men hon har tagit sig i kragen. Ja som hon har.

Trotsa tyngdlagen, men gör det säkert

Idag har jag äntligen spårat upp en gammal cykel med uppochnervänt bockstyre, pumpat däcken och rotat fram cykelhjälmen. 34 minuter till universitetet slår onekligen tunnelbanan. 

Det där med cykelhjälmens vara eller inte vara verkar fortfarande vara något som folk är oense om. I alla fall om man ser alla stackars stockholmare som yr fram på gator och broar. Jag har i alla fall tagit ställning för cykelhjälmen. Det är så extremt oestetiskt och någon dag kommer jag tjäna oförskämt mycket pengar för att jag har tänkt och tänkt och slutligen kommit fram till hur man kan göra cykelhjälmen snygg. Den dagen är inte idag, men jag har helt slutat våndas över den svarta baguette som är nedtryckt på min ljuva hjässa och som förstör min frisyr. 

Jag våndades förr när jag hade en låg och skruttig statscykel. Då kan man verkligen inte ha hjälm med hedern i behåll. Receptet var alltså att skaffa en racercykel! Då känns det ju tvärtom töntigt att inte ha hjälm! Ja herregud, alla dessa svårlästa koder och signaler i cykelSverige. 

Så jag skaffade mig en röd racerpeugeot. Den var fantastisk i en säsong och är fortfarande min ögonsten, men ventilerna är inte av denna värd och i väntan på projektet Pumpa Däck har jag rotat fram ett rosa monster med uppochnervänt bockstyre. Ena handbromsen fungerar inte alls, växlarna hänger löst och dinglar. I oaktsamma stunder åker de in i hjulet. I dessa lägen är hjälmen ett oumbärligt inslag.

En hjälm legitimerar dessutom att man kör så det Ryker. Jag är en livsfara i trafiken. Det finns en anledning till att det bara tar 34 minuter till universitetet. Ser man en hjälmbeprydd tok i sina bästa år på ett rosa monster som trotsar tyngdlagen på västerbron och trotsar allt vad trafikregler heter runt det krångliga fridhemsplan, då förstår man. Man förstår. 

Om man lyssnar på något bra när man cyklar så går det snabbare. Mest lyssnar jag på elektroniska slingor. Det passar ju grymt bra med cykling. Idag var det The Legends .

Men imorrn är det tveklöst Kraftwerks Tour De France. Då kanske jag är framme på 30 min. Sharp. 

Utan tv

Det är skönt att någon anstränger sig att berätta vad det är jag missar. 

Åh det går ju inte att länka direkt till det här.. Eller jag vet ju inte hur man gör. 

http://www.braskit.se/laspalmas/

Ja och så är det ju bara att trycka på Kollar på TV. 

Min matlagning är död.

Den kommer att återuppstå när jag slutar vanvårda den genom att 

1. äta popcorn till frukost. Det kan jag göra en gång till. Sen är oljan slut. 

2. tugga i mig havregryn. Bara havregryn och inget annat än havregryn. Inte ens gröt. Allt är slut. 

3. fröjdas över att vattna purjolöken eftersom den växer så jävlarns snabbt att man kan vinna en hel måltid på att komma ihåg att vattna. 

4. funderar på om vitlök är en Huvudrätt 

I väntan på denna stund som, med min dystra nattsvarta framtidsvision, aldrig verkar komma, kan jag trösta mig med att någon annan i alla fall anstränger sig att sjunga om matlagning. 

Jospressen är helt fantastisk. Jag har redan lyssnat på Hacken Mixen Pulverizen 3 ggr.