Bröd till folket

Klagar jag? Inte alls. Så klart.

Jag tänker på hur jag har börjat med tre vanor. Bröd i stekpannan, tjocka pannkakor och ungsrostade rotsaker. Håll i er!

Bröd i stekpanna. Det här gjorde jag ofta förr men så tog mjölet slut och så orkade jag aldrig köpa nytt. Men häromdagen hade jag tillräckligt med jävlaranamma i mig som jag har hört att det kallas och jag grabbade tag i en påse mjöl på vivo och sprang. Nu är kostcirkeln räddad.
Man behöver: mjöl. Lite salt också.

Principen är lite mindre än hälften så mycket vatten som mjöl. Alltså. Om man vill ha 8 stycken brödlappar så tar man 4 dl vetemjöl och lite mindre än hälften så mycket vatten. Kanske 1,75 dl räcker. Det märker man. Poängen är ju att det ska bli en "smidig deg". Man märker . För kladdigt? Mer mjöl. För torrt? Mer vatten. Och sen en rejäl nypa salt. Kanske 1 tsk. Jag brukar smaka lite på degen. Smakar den för lite salt kan man hälla på lite mer. Bara man knådar in det väl.

När degen är smidig delar man upp den i 8 lika stora delar. Dessa kavlar man ut tills de är så platta så platta. Sen lägger man en i en torr stekpanna. Man vänder den några gånger. Den är klar när den är full av luftkuddar och den ser klar ut. Det här låter både tvärvetenskapligt och krångligt, men det är lätt. Jag lovar.

Resultatet blir helt fantastiskt. De kallas chapati har jag hört. Jag vet inte om det stämmer men gott blir det.



Självklart betalade jag för mjölpåsen. Jag ska för tusan bli jurist. Man får inte stjäla då har jag hört. Inte ens provsmaka lösgodis. Har jag hört.