Han lagade cykeln. Han sa att den rullar bra. Jag tittar misstroget på Snön. Tänker att det röda vrålåket får stå några dagar till i källaren i väntan på våren.

I teorin tycker jag verkligen bra om vintern. I lagom doser är det inget fel på den. Så länge kylan stannar utomhus. Men det gör den ju aldrig.  Kall luft kommer från fönstren och tanken att elementen ska stå emot skiten är dödfödd, de står sig slätt. Jag känner mig grundlurad. Dessbättre är jag utrustad med en av Stockholms skarpaste hjärnor. Jag sätter på gasugnen, vrider upp temperaturen till +350 Celsius, öppnar luckan och lurar så vintern med fötterna parkerade på ugnsgallret. Nu ska jag stanna i min lägenhet med gasen som vän och invänta våren. Då kommer jag stappla runt Ljuva Hägersten på reumatiska leder, skrika Jag är Fri Jag är Fri! och efterlämna en lukt av Naturgas från Ryssland.