CPR

September råkar vara fin i år. Till och med blåbären kämpar sig kvar på risen i NackaReservatet. Men för mig får de gärna släppa taget och ruttna. Det enda som gläder mig i höstsolen är att det är fantastiskt väder för att cykla med lätthet. Veckan har varit fantastisk för RacerRull, men tro inte att min Peugeot tillåter det. Nehejdå. Den har fått punktering och växlarna har ramlat bort och Cykelmannen i Cykelbutiken sa till mig att den här cykeln har minsann ingen möjlighet att överleva. Reservdelar har tydligen inte producerats på 27 år. Jag bad honom att utföra någon slags första hjälpen och det snabbt. Nu har jag väntat 4 dagar. Det är på tok för länge för lite enkel CPR. 

Innan cykeln gav upp kampen rullade jag snabbt till Miura (Metro Area), Berghain (Aril Brikha) Rainbow Man Chop Suey (Busy P) och Nord (Jürgen Paape) m.mkt.m  Nu har jag slappat ihop på musikfronten. Herregud, jag har ju tillochmed skrivit ett inlägg om BoKaspers. Laga min cykel snabbt. Snart är det fler som behöver CPR. 

Torka och tålamod

Vad jag egentligen tänkte skriva om var ju inte BoKasper. Det skulle bara vara en parentes. Vad jag ville skriva om var Äpplen. 

Jag vet inte om det är någon som gör det här längre. Men det ska det bli ändring på! 

Jag var på landet och plockade äpplen. För att de inte skulle ligga och bli mjöliga (för den som inte råkar veta är mjöliga äpplen det äckligaste som finns.) utförde jag en räddningsaktion som tog timmar. Var det värt det? Jajemen. Pröva själv. 

Räddningsaktionen bestod av två delar: 

1. Torkning

2. Frysning 

De som förväntar sig något svårt eller sensationellt kan sluta läsa redan nu. Det enda man gör är att skala äpplena och skära dem i bitar om man vill frysa dem eller kärna ur dem och skära i ringar om man vill torka dem. Det är allt skalande och urkärnande som tar tid. Mycket tid. Jag hängde upp mina äppelringar på matpinnar som jag pluggade in i köksskåpen. Det finns ju såna där hål i skåpen som man ska sticka in pluggar i för att ha hyllor på. Det är ju en naturlag att det finns fler såna hål än vad det finns hyllor vilket betyder att det finns många hål att fylla. Låt äpplena hänga i tja, allt från tre dagar till en vecka. Jävla gott blir det. 

Ja, och äpplena i frysen. De är bra till det mesta och smakar äpple i all evighet utan att bli mjöliga. Om man är i bantartagen kan man knapra frysta äpplen istället för glass eller sorbet. Det kanske inte är så hett. Men man får väl använda fantasin för bövelen! Blunda och tänk "glass glass glass" medan du äter äppelbitarna så lurar du smaklökarna. 

Stick to the Rule

Igår tyckte jag det var O.K med BoKaspers. Jag vet inte. Hur förhåller sig TEMO-undersökningarna till BoKaspers? Normalt kan man klassa in allt och alla i kategori ute/inne; var inne men nu ute; var ute men nu inne etc etc. Jag har ingen aning om BoKaspers. Visst kan man tycka att det inte spelar någon roll. Det gör det ju verkligen inte. Men normalt brukar man liksom ha lite koll. Var har BoKaspers varit när folkmassorna har varit inställda på att älska eller hata? Var gömde sig BoKaspers när folk kastade rosor och ruttna tomater?

Jag kan bara dra två slutsatser: Antingen är man fullkomligt likgiltig inför BoKaspers eller så älskar man dem men vill inte erkänna det. Därför pratar man helst så lite som möjligt om Bo, Kasper och deras orkester. Ja jag vet inte, men igår gillade i alla fall jag Bo Kaspers. Ett som är säkert är att de inte är värda att hata. 

Somliga säger, har jag hört, att BoKaspers är fenomenal sängkammarmusik. Att tjejer gärna ligger till BoKaspers. Det fattar inte jag. Att ligga till BoKaspers känns lätt äckligt. Den som valsar loss till BoKasper eller vad som helst annat som sjunger på svenska till lätta toner får inte ligga. Sån är regeln.

För att knyta ihop säcken:

Igår gillade jag BoKaspers. Nej, jag låg inte med någon. Stick to the rule.

I detta inlägg har jag skrivit BoKaspers 15 ggr. De får vara värda det tycker jag.

Såhär låter de. BoKaspers.

Matlåda som inte är Matlåda 2

Jag har tidigare uttryckt min aversion mot matlådor. Det är bökigt och stökigt och ska värmas och hålla på. Det orkar inte jag. Den optimala matlådan ska helst inte se ut som en matlåda och ska inte behöva värmas.  

För att komma på en rätt som svarar mot ovanstående kriterier måste man kanske gnugga geniknölarna. Men jag litar nog ändå mer till slumpen. Slumpen har nu gjort en av sina beryktade visiter och resultatet följer här: 

Matlåda som inte är Matlåda 2: 

Av en Slump upptäckte jag vilken fantastisk kombination fårost och äpple är. Fårost är ju som bekant lite salt. Äpplen är som bekant lite sött och ofta lite surt. Den här kombinationen är Oslagbar. Hiva ner ett äpple eller två i väskan och lite fårost. Visst kan det vara både bökigt och stökigt med ost, men lite kladd får man för bövelen räkna med. 

Inte bara äpplen fungerar. Morötter är också mer än perfekt. Nästan bättre än äpplen. Men man tar ju det som finns. Bakom SU finns förövrigt en Äppellund. Spring dit med kassarna och ordna lunchen. Råkar Slumpen sig så att man springer på ett får på vägen, går det nog att ordna lite ost också. Då har vi inte bara sparat miljön utan även gjort lunchen till en session utöver det vanliga. Jag har också hört att fårost fungerar till annat. Typ bröd. Och jag är inte den som är Den. Vad som funkar för Dig är bra nog för mig. 

Sitter man i datasalen eller hemma medan man knaprar stenfrukter/rotfrukter och kladdar med ost, är Emil Klang en lika visuell sensation som maten är en gastronomisk sensation värd Gudarna. Har också hört att fårost och frukt är smalmat. Jag menar, det kan ju vara jobbigt att suga i sig något ohälsosamt medan man stirrar på ovanligt fina kläder på ovanligt fina modeller i en ovanligt fin kortfilm. Tror minsann jag ska färga håret rött efter denna session.  

Lost in....

Jag har förstått att det finns en gräns för vad folk ska behöva tåla. Jag har också insett att jag kommer passera den gränsen nu. Jag har redan samvetskval, det känns jobbigt att vara den som är Den. Men jag har suttit och hållit på den här bilden i flera dagar nu, jag kan inte hålla mig längre. 

Egentligen skulle jag ju verkligen, jag menar verkligen, kunna låta bli att lägga ut det här, men jag Måste! Varför? Jo. Jag har en teori om att ibland är folk lurade. Folk har gått vilse i modeträsket och någonstans i ModeMangrovet låtit både Ögon och Förstånd sugas upp av den förrädiska dyn. Kvar står man och grabbar i Panik efter första bästa plagg på Innelistan. Jag har hört att det är Hett med Metallic Leggings. You've heard it too? Well, so did this girl. 

Jag har också hört att det finns något som heter Integritetsskydd. Dessbättre är lagen runt detta begrepp mer eller mindre Luddig. Och jag gömmer mig någonstans i denna juridiska dimma i förhoppning om att ingen kommer hitta mig. Och bilden är ju faktiskt bakifrån.  This Won't Happen Again. I Promise. 

vardguiden.se

Jag är så trött på denna ständiga hypokondri. De senaste två veckorna har jag lidit av bröstcancer, HIV och loppor. Och det är bra jobbat på två veckor. Det är 52 veckor per år, det blir många många sjukdomar att beta av. Och jag har alla. 

I ett hopplöst försök att göra mig till en kärnfrisk människa som inte berörs av vare sig sjukdomar eller hypokondri, gav jag mig på vitaminpiller, brus och allt som man kan knapra och som sägs är nyttigt. 

Kulmen var nådd när frukosten bestod av magnesiumbrus, C-vitamin, Kalciumbrus + kalciumtabletter, jästtabletter och selen. Det enda som hände var att jag fick en allergisk chock. Ingen kan pilla i sig sådär mycket utan att reagera abnormalt. För min del blev det diverse exem och blåsor. Något som fick mig att tro att jag led av hela registret könssjukdomar kombinerat med allt annat man kan slå upp på vårdguiden. Alla vet ju att både gonorré och syfilis kan ge hudutslag. Det har jag läst i en bok minsann. 

Vårdguiden borde förresten inte få finnas. Den har gett mig dubbelsidig äggstocksinflammation och efter den incidenten vägrar jag gå in på sidan igen. Jag behöver knappast nämna att jag inte hade någon inflammation. Det enda vardguiden.se hjälper till med är att se till att hypkondrin hålls på en stadig nivå och att den alltid matas med nytt bränsle. 

Det värsta med min hypokondri är att jag samtidigt som jag är fullt övertygad om att jag ligger på dödsbädden vägrar ta reda på om jag lider av något eller inte. Jag vill inte att en läkare ska måla min dödsdom på väggen, det räcker att jag vet om det själv och oroar mig i tystnad. Så nu mina vänner ska jag gå och skriva testamente.