Around the block against the clock

Nu känner jag mig lite hjärtlös här. Det är banne mig inte en dans på rosor och violer att sitta och huttra i en linjebuss utanför tempo.

John Cooper Clark kan kanske hålla bombroboten sällskap. Och det kan väl vara gott nog åt folket på linjebussen också. Själv ska jag bida min tid. Kanske rulla och hålla mina tummar till Kung Fu International. 

Ljuva hägersten, men ack så farligt.

Jag har gett upp väntan på lord Byron och kamraterna. Även om vardagen inte är särdeles glamorös alla gånger kan den vara spännande för det. 

Upptäckte just att halva ljuva Hägersten spärrats av för en misstänkt bomb på Bokbindarvägen! Nämen säger den lilla del av mig som frossar i draman - det är ju nästan där jag bor! Jag tänkte för några sekunder att jag skulle erbjuda mina tjänster. Efter ett antal actionrullar vet väl alla vilken sladd man ska klippa av. Eller... Är det den gröna eller den röda? Halvvägs till brottsplatsen med kökssaxen i högsta hugg slog det mig som en blixt från klar himmel. Jag är ju en smula färgblind. Att se skillnad på rött och grönt kan kanske vara lite knivigt. Men jag repade snabbt mod och letade upp snabbnumret till CIA på mobilen. Så länge de guidar mig genom processen är jag så gott som i mål redan. Framme vid bomben (inkilad under en balkong) blev jag dock snabbt undanskuffad av en bombrobot som skulle rucka på föremålet. Har ni hört något så larvigt va? Rucka på föremålet? Det är ju verkligen inte rock 'n roll!! Jag vände hemåt igen med stoltheten sårad. Var lite hungrig så jag gjorde gröt med svarta vinbär som jag hittade i frysen. Det var verkligen inte gott. Surt som satan. Två nederlag inom en timme. Vilken superagent som helst skulle gett upp och gått och lagt sig. Men jag ska repa mod och packa istället. Imorrn bär det av till Rom. På hemligt uppdrag. Såklart. 

Och låtvalet är ju helt självskrivet alla oss spioner till ära. 

Ja här sitter jag och väntar och väntar...

Det har gått en hel dag och ingen adlig engelsman i sikte. Jag ger det en timme till, sen ger jag upp och återgår till stuprör och brottarlinne.  

Jag har med andra ord en timme på mig att läsa in mig på lord Byron, målning, sömnad och allt annat man måste kunna för att kunna behaga gentlemän och snorrika svärmödrar. 

Nu flyttar jag till ett slott och broderar kuddar och kommer aldrig tillbaka.

Jag har alltid alltid haft svårt för romantisk komedier. Det beror nog på att jag har en väldigt låg pinsamhetströskel. Jag klarar inte av att se folk göra bort sig, minst av allt på filmduken när det hela tiden ska ligga på gränsen till romantiskt. Men värst av allt är det att bevittna folk som inte vet om att de är till den grad genanta att det som borde ligga närmast till hands är att gräva en djup djup grop att gömma sig i. Istället ångar de på och passerar hållplats efter hållplats på väg mot undergång. Normalt räddas deras anseende ändå av att den tilltänkta/tilltänkte älskaren alltid visar överseende och till och med tycker snedtrampen är charmerande. Varningsklockorna byts till bröllopsklockor innan filmen är slut. Det här är jobbigt. Det håller jag fortfarande fast vid. Dessutom blir romantiken så plågsamt kladdig och banal. 

MEN. I helgen visade jag kostymdramat om den unga Jane Austen på bio. Jag förberedde mig för två timmar av plåga. Men vad händer. Jag sitter som klistrad vid den lilla lilla luckan i maskinrummet där man ser ut på filmen och hänger mig fullt åt allt vad olycklig kärlek heter. Borde jag lägga in mig själv? Finns det någon akutmottagning för detta syndrom? Jag har efter en lång funderare kommit på vad det beror på. I kostymdramat blir det aldrig riktigt taffligt. Folk kläcker ur sig den ena poetiska raden efter den andra och de fullkomligt hänger sig åt sina känslostormar. Här pratar vi inte om grovhångel och vänsterprassel. Folk kladdar inte på varann och även om detta månne är mer verklighetsfrämmande än rymdvarelsernas återkomst 3, så är det så sjukt skönt att se något som skiljer sig från den slentrianmässiga inställningen till allt vad känslor heter som i alla fall jag upplever. Jag får allt som oftast känslan av att inget riktigt betyder något och då är det skönt att se snyggt packeterade 17-1800-tals gentlemän och jungfruar springa runt och ösa känslor över varann och bedyra att jorden skulle gå under om de inte får sina känslor besvarade. Jag är ganska oromantisk och krass, men nu ska jag ge detta en chans. Ska ta på mig en långklänning, sätta mig i fönstret och fläta mitt långa hår och vänta på att  någon kommer och lägger sin värld på mina axlar. Sen ska jag flytta. Till ett stort stort slott på engelska landsbygden och brodera kuddar. 

Nu ska jag slutligen upprätta mitt anseende lite och rekommendera årets två hittills absolut bästa filmer. Control och I'm not there. Cate Blanchett gör en fantastisk Dylan-tolkning. Detta kommer bli mitt botemedel nästa gång jag ens tänker tanken kostymdrama.  

Det innebär livsfara att sova över hos mig.

Man vet att det börjar bli vår när alla kryp börjar dyka upp från ingenstans och surra runt i lägenheten. Var kommer de ifrån? Har de alla gått i ide under min soffa? 

En sömning fetinggeting vaknade en dag hos mig och tog sig friheten att använda min matta som startbana och min luft för flygutbildning. Det var ett dåligt val. Den nödlandade på mattan och då hoppade jag på den. Javisst. Jag är djurvän. Och jag hoppade på den. Men den var ju så stor! Tror det var mamma geting. Det finns alltså ett getingkungarike som får kröna en ny drottning. Drottningens återkomst är inte att tänka på. Men alla getingprinsar kan hylla henne på min gröna matta. Där ligger hon på lit de parade.. 

Den borde aldrig stannat hos mig. 

Vad Ed vill ha till frukost.

Hade det inte varit för äpplen skulle livet inte vara lika värt att leva. Det kanske i och för sig sätter lite perspektiv på varför man egentligen lever. Det kan jag verkligen inte svara på. 

Jag erkänner villigt att jag är en brådmogen tant. Tills förra året betalade jag mina räkningar med bankgiroblanketter. Såna där man präntar in siffrorna för hand på och postar. POSTAR alltså. Haha. Sen fick någon annan stackare jobba natt för att föra in siffrorna i bankens datasystem. Jag har odlat potatis på balkongen och mina krukväxter frodas. Men här kommer den i sammanhanget viktigaste tantstämpeln. Jag har fryst in klyftade äpplen. Jajemen! I några månader stirrade jag på de frysta äppelpåsarna och undrade vad det skulle vara bra för. Frysa in äpplen, vem gör det? Bara för att det råkade vara jättejättebilligt på vivo.. Men så kom den dagen det visade sig ha en oumbärlig funktion. 

Gröt 2: 

Skär loss lite äpple från den stora klump ni (självklart) fryst in månader i förväg och lägg i kastrullen. Ha på kanel efter tycke och smak. Och socker. Det behövs inte så mycket (om man nu inte fryst in granny smith. Själv lobbar jag för golden delicious) Ha på så mycket havregryn man vill ha. Det brukar ju bli typ 1 dl per person. Glöm för allt i världen inte saltet. Ganska mycket, det är mjäkigt med ett litet kryddmått! Ha sen på vatten. Och kom ihåg, lita nu inte på havregrynspåsen! Ha på tillräckligt med vatten för att konsistensen ska bli bra. Det där får man in med vanan. (Det är uppenbarligen en konst att laga havregrynsgröt!) I med lite linfrön och koka sen! 

Jag tror att kanske poängen med frysta äpplen är att när man väl kokar in det i gröten blir bitarna mycket mjukare än om man tar färska äpplen. Det blir verkligen både gott och oförglömligt! Det här skulle jag bjuda Ed Harcourt på om han hittade hem till mig. Eller hans hund.

För vissa skiner förvisso solen.

Jag måste revidera mig själv lite. Alla letar ju inte efter någon att göra getoströdbetor åt. Alla gillar ju kanske inte ens getost! Eller rödbetor för den delen! Eller damer! Eller herrar! 

Vi måste ha lite fart på dan. Graycoated morning är verkligen dödligt deppig. Men den gjorde mig lycklig för fem år sen. Och den ska göra mig lycklig idag också!

Första dagen i mitt liv. Och getterna firar hjärtan.

Jag känner lite pressen idag att skriva om den stora romantiken. Vi borde uppmärksamma något rött, varmt som bultar. Men sån mat lagar inte jag! Jag är vegetarian för bövelen!

Till frukost åt jag knäckebröd med pesto. Och en morot. Doppad i pesto. Det låter extremt oglamoröst, men pesto är ju lyxigt ju! Att dippa morötter i pesto är det godaste som finns! (Varför låter dippa mycket lyxigare än doppa? Jag vet inte, men från och med nu dippar vi allt. Doppa är passé! Om man inte ska ha kaffe med dopp förstås. Kaffe med dipp blir ju en helt annan femma! Silly me.)

Jag försöker leta i minnet efter någon rätt som kan tilltala såväl romantiskt fumliga damer som herrar denna dag.  Jag tror nog det är passande att avslöja min fetisch för getost. Det man inte kan göra med getost är inte värt att äta. Punkt. Chèvre är dessutom helt ok billigt. Man kan få en ganska stor bit för, tja, säg 15 kronor. 

När getterna bestämde sig för att göra getost, var det nog med rödbetorna i åtanke. Jag kan tänka mig att det här är en klassiker, men rödbetor och getost räddar mitt vegetariska liv från många köttstinna julbord och grillade midsommarstekar. Det är bra att ha något att knapra på när köttbullarna och prinskorvarna har vip-kort på julbordet och får frottera sig med skinkan och grishuvena. Men nu är det ju inte jul för bövelen, låt oss återgå till romantiken och rödbetorna!

Köp creme fraiche, en burk, gärna den riktigt feta. Häll över den i en bunke och mosa ner getosten i den. Rör runt och låt det stå i kylskåpet ett tag. Det blir godast då. 

Koka rödbetor enligt konstens alla regler. Dvs. koka dem länge länge i saltat vatten. När de är klara (ingen aning hur lång tid det tar, men peta på dem lite då och då och stick dem lite lätt med gafflar eller liknande tillhyggen tills de gett upp kampen och erkänt sig tuggvänliga) är det förslagsvis dags att strypa gasen eller stänga av plattan. Det kan ju vara lite knivigt att skala dem, men spola dem i kallt vatten så kommer skalet gå av lättare. Om man skalar dem under rinnande vatten undviker man också att få oroande rosa fläckar på händerna! Dela förslagsvis rödbeterna i klyftor. Köp sallad efter ekonomisk förmåga. Ju dyrare desto snyggare tyvärr. Men ett paket babyspenat kan man ju gott kosta på sig! I övrigt kan man ju låta fantasin välja tillbehör. Kanske rostade pinjenötter? (Apdyrt men fint!) Ja det är väl lite upp till en själv. Men det kommer bli magiskt! 

Jamen då går väl jag till jobbet då. På vägen dit kommer jag att humma på First day of my life 

Och det är fantastiskt väder i ljuva Hägersten. På denna första dag av mitt liv. 

Ingen mat, bara Laura och knäckebröd.

Jag har inte ätit något vettigt hemma på flera dagar. Jag är världens absolut sämsta matbloggare. Knäckebrödet kostar 7.90 på ICA. Kan ni tänka er det va? Sju. Och. Nittio. För 400 gram. Hur har man råd att äta något annat då? Jag hade en burk sylt hemma. Sen tog sylten slut. Nu är det knäckebröd med knäckebröd och knäckebröd. Hur billigt det än är, så är det ganska torrt. 

Det enda jag drömmer om nu, är toast med ost. Det är guds gåva till mänskligheten. Varma toast med ost. Jag måste sluta drömma. Tror bestämt jag har några skivor knäckebröd kvar. 

Ja för att knyta ihop säcken då. Jag vet inte vad man ska säga om romantiken. Men Laura Marlings New romantic lägger sig som bomull runt min knäckebrödsfyllda mage. 

Gröt är godis

Det är dags för oss att prata om något viktigt. Alla har väl hört att frukost är det viktigaste målet. Visst kan man kanske hålla med om det. Men det värsta med frukost är att det blir så sjukt dyrt. Jag har aldrig bröd hemma. För har man det, då måste man ha smör och pålägg. Och det är ju inte gratis! Det enda jag har, förutom kaffet, är en påse havregryn. 

Man kan inte komma ifrån det faktum att havregrynsgröt är relativt ointressant. Nej, jag underdriver. En jämn och slät havregrynsgröt kan lägga ett grått töcken över vilken dag som helst, även över en lördag med perfekta förutsättningar. Vi behöver lite fantasi för att skapa ett äventyr av denna dötrista anrättning: 

1. Chokladgröt. 

Det här smakar faktiskt riktigt riktigt bra. Och är riktigt riktigt nyttigt! (Eller ja, ganska..) 

Gröt har en konsistens som passar bra med chokladsmak. 

Du behöver kakao, socker och havregryn. Häll en dl havregryn i en kastrull och lite salt (ta alltid mer salt än vad som står på grötreceptet, ett litet fattigt kryddmått gör ju verkligen ingen lycklig..) Häll ner ganska så mycket kakao, beroende på hur starkt man vill ha det. En matsked kan väl vara lagom. Sockra också. Det beror ju på hur sött man vill ha det. Ha sen på vatten (alt. mjölk) och koka gröten. 

Det vanligaste grötfelet är att nitiskt följa receptet på påsen. Herregud, hur kan grötpåsen veta hur du vill ha din gröt?! Ha mer vatten/mjölk om du vill ha den lite lösare, men ha inte i mindre vätska, då blir det verkligen bara tapetklister. Låt inte heller gröten stå där och puttra i två-tre minuter. Nä, rör runt hela hela tiden. Då är gröten klar på ca 1 minut efter att det börjat koka. Och det börjar koka sjukt snabbt. Ha i linfrön också! Då blir det lite knaprigt! 

Time to pretend

Nu är det förövrigt snart sommar. Det är dags att plocka fram marshmallowspåsen och lägerelden. It's time to pretend. 

Det här måste ju fasiken vara precis det man behöver mitt i februari. Jag vet inte, det är ju inte mat, men jag blir lycklig i alla fall.

Måndag och majs och allt är grönt

Måndag och idag skiner solen. Och jag skolkar. Det är för fint för att gå till universitetet. Så hem med er studenter! Nu med det samma!! Snart har vi ingen sol kvar, och när världen går under ångrar man att man överhuvudtaget tog röda linjen till universitetet istället för att fly vardagen en stund. 

Det är en fantastisk dag för soppa. Kylskåpet är tomt som vanligt. Det enda som rasslar längst in längst upp är en lök. Men i frysen finns det ju en påse majs också. Vi är räddade. 

Majssoppa: Du behöver lök, majs och curry. 

Hacka en lök och hiva ner i en kastrull tillsammans med lite olja och curry. (Snåla inte med curryn!) Fräs runt så länge du orkar, det är verkligen inte särskilt noga. Ha i en burk majs alternativt fryst majs. (Fryst majs är nyttigare, inget socker i ju, men då måste det koka lite längre och då blir det mer tuggmotstånd i majsskalen.) Ha i vatten så det täcker majsen. Välj själv om du vill ha mer eller mindre vatten. Det enda som påverkas är ju konsistensen på soppan sen. Ha i buljong (om man har hemma, salt funkar ju också men det blir kanske inte riktigt lika gott) och låt det koka en kvart ungefär. När du inte orkar kolla på kastrullen mer eller när du är för hungrig för att vänta, häll över alltihop i en mixer eller blender eller ta en mixerstav och kör runt tills det blir en ganska slät soppa. Häll tillbaka det i kastrullen och salta och peppra om du vill. Sen är det klart! 

Och jag vet, det låter inte sådär jättegott, men majssoppan är en klar favorit. 

Och idag är en bra dag för gul soppa. När allt är grönt och solen skiner.