Fånga eller fångas.

Och så säger de att man ska ta vara på dagen. En gång sa man Carpe Diem i en film och efter det säger man det överallt. Själv låter jag de tråkiga kontorsdagarna passera en efter en efter en. Helst ska man fånga så lite som möjligt.

Nä för ibland kan man inte fånga dagen. Vissa dagar är man tvingad till sittande position med händerna utsträckta framför sig. Fingrarna löper över ett tangentbord utan uppehåll. Den position man helst av allt vill inta är Framstupa Sidoläge. Men de skulle titta så konstigt då och fråga om man är sjuk. Och då kan man inte svara att sjuk vet jag inte om jag är men urless.

Om de hittar mig i framstupa sidoläge så kommer de inte att säga Carpe Diem. Nejdå, jag vet för vi har gått igenom det här förr. En av dem kommer att säga: det är lika bra att du vänjer dig för det kommer inte att bli roligare. En annan kommer att säga: välkommen till resten av ditt liv.

Själv kommer jag, när jag har suttit här och låtit bli att fånga dagar i ett halvår, kasta mig härifrån och fånga så många dagar att det inte kommer att finnas en endaste enda kvar till er andra. Vare sig röd dag, halvdag eller en vanlig sliten, sketen onsdag.