Och åren går så snabbt plötsligt är man död och kanske är kontorsstolen den felande länken.

Jag läste om en pojke i Kina som dog när en kontorsstol exploderade och lösa delar av stolen sköts upp i hans ändtarm. De inre blödningarna ledde till döden.

Kina tänker man kanske nu. I Kina kan vad som helst hända. Det vet jag inget om. Vad jag vet är att det inte var en attack av något slag. Det var en helt vanlig kontorsstol. En blå. Tydligen kan den där gascylindern i mekaniken som höjer och sänker stolen med en spak på sidan explodera om man utsätter den för alldeles för stort tryck under alldeles för lång tid. Det är inte något att leka med. Jag tänker att den här kunskapen kommer att komma till användning om jag någon gång rekryteras av säkerhetstjänsten och skickas ut på farliga uppdrag. Då kan det vara bra att kunna orsaka explosioner av vardagliga föremål. Sånt har jag sett Angelina Jolie göra på film.

Kanske är sannolikheten att jag rekryteras inte så stor. Men jag säger Om bara Om det händer, så är jag förberedd. Just sayin. I vilket fall som helst är det dags att jag lämnar kontorsstolen för alltid. Man vill ju liksom vara där när olyckan är framme.