Jul och Justice.

Och så kom julen och så gick julen. Det var en bra årgång i år. Men det känns liksom alltid som att man blir lurad på något. När inträffar den egentligen? Leva i nuet? Bah. Det existerar inte. Julen skulle vara. Sen har den varit. Men den är liksom aldrig. Men det skiter vi i. När man är gammal är minnena ändå allt man har.



Jag sörplar lite glögg. Äter lite marsipan. Och tänker att Justice Stress (Auto Remix) måste vara världens bästa cykellåt. Vad har då detta med julen att göra? Absolut ingenting gott folk! Men två minuter in i låten är det ett jävla ös. Den som bor i Ljuva Hägersten kan veta att låten är som gjord för backen upp på Åsen via Pingstvägen. Nu har jag dessvärre drabbats av punka igen. Jag tänker att man har sina ben av en anledning. Dessutom är det jobbigt att laga punka på bakhjulen. Jag stirrar på Han som kan sånt där och tänker att kanske någon dag så lagar han min punka. I know God and God knows me. Och han har gett mig ett tecken. Han ska laga min cykel. Bara inte idag. I väntan på dagen D springer jag runt stan som ett rött Adidas-streck. Jag är snabb. Och målmedveten. Ljuva Hägersten - Kärrtorp tar 50 minuter.


PS: I tanken gillar inte jag Bob Dylan. OKEJ jag gillar Bob Dylan. Allt är långtifrån guld men Tombstone Blues den är bra den. Och Richie Havens, vilken man. Ville bara säga det.