Finns det inte redan matbloggar? Jodå!
Vad är då så speciellt? Jag har aldrig mat hemma. Verkligen aldrig. Bara några sorgliga morötter längst ner i ena rotfruktsfacket i kylen. (Heter det ens rotfruktsfack?) Och en stackars soyaflaska i kylskåpsdörren. Och kanske en övrig råvara som ligger och skäms i sin ensamhet på översta hyllan. Och det är detta vi ska laga mat av!
Blir det gott? Det vet man ju aldrig i förväg! Man måste skilja på mat och föda.Föda äter man för att bli mätt, smaken är ovidkommande. Mat äter man för att det ska vara gott. Det är viktigt att hålla isär dessa två helt olika smaksensationer. Föda är mat man skulle skämmas över om någon annan såg en äta. Det kan smaka förvånansvärt dåligt och se ännu värre ut. Det är då man ställer in käkarna på autopilot och låter smaklökarna gömma sig längst in i svalget till smakchocken passerat. Jag erkänner villigt att en del av min matlagning består av ren föda. Ibland blir det bra, ibland överträffar man sig själv i sensationell smakmassaker. Detta beror inte på talanglöshet i köket eller på för obskyra ingredienser, utan endast på en förkärlek för spännande kombinationer. Och spännande är ju inte alltid samma sak som gott och exotiskt. Mina favoriter bland alla dessa mindre smakfulla anrättnignar är havregrynsgröt med purjolök (inte så illa som man kan tro) och tomat och potatissoppa. Denna relativt harmlösa kreation mötte sitt öde i en blender där allt mixades samman till tapetklister.
Men lugn, bara lugn. Allt som skrivs här räknas som mat. De gånger som en fantastisk gastronomisk kreation raderar ut minnet av alla tidigare misslyckade försök.
De gånger då jag går från katastrof till mästerkock.
