.

Jag undrar, varför är det så viktigt när man pratar med andra att enas om en gemensam ståndpunkt? Varför är argumentation för sin sak så viktigt? Jag är inte dum, jag kan verkligen förstå att det finns en poäng med att enas, om man pratar om till exempel Sveriges budget 2009, utrikespolitik eller nedskärningar i försvaret.

Men i så många möten med andra människor, i så många vardagskonversationer, strävar så många efter att anpassa sig efter den andres åsikt utan att för mycket vika från sin egen. Varför då? Spelar det någon roll att man tycker olika? Känns det verkligen bättre att stå på samma plattform? Eller är man rädd att bli dömd av andra? Det mesta man tycker i vardagen; vilken väg som är bäst att cykla genom stan, cykelhjälm eller inte, vardagliga moraliska överväganden etc. är ju strunt och skitsamma.

Här tänkte jag egentligen sätta in bra exempel. Men jag orkar inte. Jag tror att kanske förstår man vad jag menar. Och gör man inte det kanske man står och trängs med massa andra på en tillkämpad gemensam plattform och inte riktigt har tid att överväga vad man egentligen tycker för sin egen och för andras skull.

Jag ska väl avrunda den här tråkiga texten med att erkänna svagheter i min musiksmak som jag aldrig skulle avslöja på lastfm. Scrobbling av för Sade och Chris de Burgh Jag tror det är bra att avslöja sånt här ibland. Fast jag ångrar mig redan. Ååååh. Vad ska folk tycka? Men jag står i alla fall säkert på min plattform.