torsdag 15 maj 2008

Telefonterror

Jag har, som en av stadens få överlevande, hemtelefon. Stadigt inpluggad i väggen bakom bredbandssladden. Jag har förstått att hemtelefon är en utdöende företeelse, så hur kommer det sig då att telefonförsäljare fortfarande existerar? Kanske var de Tidens Anda 2001. Men 2008 måste de väl ändå vara passé.

Det har varit fantastiskt att nonstop vara hemma. Jag har handlat och hämtat sushi. Annars har kontakten med omvärlden varit närmast obefintlig. Telefonförsäljarna verkar ha märkt detta och satt in storstöten. Det som verkar mest populärt att sälja just nu är Omega 3 kapslar. Varför då?

Och jag är så dålig på att säga NEJ och slänga på luren. Jag får dåligt samvete för att jag inte vill ha omega 3 kapslar. Det borde vara fullt naturligt att en varelse i sina bästa år på en slimmad budget varken har tid, råd eller anledning att sörpla i sig brygder, knapra piller och svälja kapslar. Men istället för att göra plågan kort för alla parter och slänga på luren kvittrar jag ur mig en vacker visa om varför jag tackar nej. Och då blir de sura på mig! DE kastar på luren. Snacka om förödmjukande att det är JAG som står kvar och hör kopplingen förloras och inte DOM! 

Det nya svarta i telefonsäljarvärlden är att säga: 
"Hej, är det Ruby jag talar med? Innan du lägger på, jag vill inte sälja något." 
Och sedan kommer det ett fantastiskt erbjudande om, just det, omega3kapslarna. 

Allt det här får mig onekligen att undra. Om de nu ska sälja något alls, varför kan de inte sälja något man verkligen verkligen vill ha? 
"Hej, är det Ruby jag talar med? Är du intresserad av märkeskläder till extremt rabatterade priser? Vi har gratis hemkörning och kan leverera om en timme."