En film á 1,5 h behöver inte ta mer än 20 minuter. Knepet är att spola så fort tiden står stilla. Dvs.
1. när kameran sveper över naturlandskap
2. när dialogen är fruktansvärt förutsebar. (I synnerhet relationsdialoger. Det finns hur många scener som helst, som man sett förr och som man kommer att ha sett 100 gånger till innan man dör. Det är lika bra att spola förbi så många som möjligt.)
3. när det är hetsiga jakter. Vanligast är detta i action- eller äventyrsfilmer. En biljakt på 5 minuter kan man dra ner till 30 sec. utan att ha missat något större.
4. skräckfilmsscener när (exempelvis) ett besatt barn rör sig långsamt långsamt emot sitt mål. Speed it up!
Vissa filmer som helt utgörs av långsamma scener/djupa diskussioner kan man ju låta bli att spola i. Då har man kanske inte förstått idén med filmen. Men alla dessa tramsiga filmer som uppslukar jorden mår bara bra av att kortas ner med 70 %.
Under den senaste veckan har jag sett
1. påtagligt många filmer som handlar om missbruk. Inte bra. När man sett ett marathon av tre knarkfilmer känns det som man själv sitter djupt i skiten. Man börjar tänka i banorna: för fan, Ruby, du måste rycka upp dig själv. Gör något vettigt av ditt liv. Du kan inte ha det såhär! Det känns som om det är Jag som springer runt på gatorna med halvslutna ögon och dreglet som rinner längs hakan och försöker skramla ihop till Heroin. Eller kokain. Eller piller. Vafan. Vad som helst duger bra. Jag ska aldrig mer titta på knarkfilmer.
2. The Good The Bad and The Ugly. Jag spolade inte en enda gång under 3 h. Det händer nästan aldrig. Särskilt inte under en sån här långsam film. Men jag är svag för westernfilmer.
Tre reflektioner:
2 a. Introt är helt fantastiskt
2 b. Tuco är en jobbig jävel
2 c. Duellen i slutet är ett bevis på att det görs filmer man inte får spola i.
2 d. Clintan är a Piece. Of. Meat.
