Jag erkänner villigt att jag är en brådmogen tant. Tills förra året betalade jag mina räkningar med bankgiroblanketter. Såna där man präntar in siffrorna för hand på och postar. POSTAR alltså. Haha. Sen fick någon annan stackare jobba natt för att föra in siffrorna i bankens datasystem. Jag har odlat potatis på balkongen och mina krukväxter frodas. Men här kommer den i sammanhanget viktigaste tantstämpeln. Jag har fryst in klyftade äpplen. Jajemen! I några månader stirrade jag på de frysta äppelpåsarna och undrade vad det skulle vara bra för. Frysa in äpplen, vem gör det? Bara för att det råkade vara jättejättebilligt på vivo.. Men så kom den dagen det visade sig ha en oumbärlig funktion.
Gröt 2:
Skär loss lite äpple från den stora klump ni (självklart) fryst in månader i förväg och lägg i kastrullen. Ha på kanel efter tycke och smak. Och socker. Det behövs inte så mycket (om man nu inte fryst in granny smith. Själv lobbar jag för golden delicious) Ha på så mycket havregryn man vill ha. Det brukar ju bli typ 1 dl per person. Glöm för allt i världen inte saltet. Ganska mycket, det är mjäkigt med ett litet kryddmått! Ha sen på vatten. Och kom ihåg, lita nu inte på havregrynspåsen! Ha på tillräckligt med vatten för att konsistensen ska bli bra. Det där får man in med vanan. (Det är uppenbarligen en konst att laga havregrynsgröt!) I med lite linfrön och koka sen!
Jag tror att kanske poängen med frysta äpplen är att när man väl kokar in det i gröten blir bitarna mycket mjukare än om man tar färska äpplen. Det blir verkligen både gott och oförglömligt! Det här skulle jag bjuda Ed Harcourt på om han hittade hem till mig. Eller hans hund.
