onsdag 27 februari 2008

Ljuva hägersten, men ack så farligt.

Jag har gett upp väntan på lord Byron och kamraterna. Även om vardagen inte är särdeles glamorös alla gånger kan den vara spännande för det. 

Upptäckte just att halva ljuva Hägersten spärrats av för en misstänkt bomb på Bokbindarvägen! Nämen säger den lilla del av mig som frossar i draman - det är ju nästan där jag bor! Jag tänkte för några sekunder att jag skulle erbjuda mina tjänster. Efter ett antal actionrullar vet väl alla vilken sladd man ska klippa av. Eller... Är det den gröna eller den röda? Halvvägs till brottsplatsen med kökssaxen i högsta hugg slog det mig som en blixt från klar himmel. Jag är ju en smula färgblind. Att se skillnad på rött och grönt kan kanske vara lite knivigt. Men jag repade snabbt mod och letade upp snabbnumret till CIA på mobilen. Så länge de guidar mig genom processen är jag så gott som i mål redan. Framme vid bomben (inkilad under en balkong) blev jag dock snabbt undanskuffad av en bombrobot som skulle rucka på föremålet. Har ni hört något så larvigt va? Rucka på föremålet? Det är ju verkligen inte rock 'n roll!! Jag vände hemåt igen med stoltheten sårad. Var lite hungrig så jag gjorde gröt med svarta vinbär som jag hittade i frysen. Det var verkligen inte gott. Surt som satan. Två nederlag inom en timme. Vilken superagent som helst skulle gett upp och gått och lagt sig. Men jag ska repa mod och packa istället. Imorrn bär det av till Rom. På hemligt uppdrag. Såklart. 

Och låtvalet är ju helt självskrivet alla oss spioner till ära.