När man blundar

Jag vaknade i morse till bar backe och ljuv morgonstol. Alla som sovit sig genom natten tycker inte det är så konstigt. Solen går ner. Man somnar till bar backe. Solen går upp. Man vaknar till bar backe. Det är nu man börjar tvivla på sig själv. 

Jag har en påtaglig minnesbild av mig själv i djup snö med små tunna skor sisådär runt tre-tiden inatt. Hände det ens eller var det mitt sinnestillstånd som tog så påtagliga uttryck att jag upplevde att jag famlade blint i en snöstorm? Jag kan absolut inte komma på någon känsla inom mig som skulle ge upphov till något sånt (jag är inte tillräckligt passionerad) så då återstår det att spåra stormen till galenskap eller vädrets makter.