onsdag 2 april 2008

Neverending story

Om jag var skeppsbruten på en öde ö och det med mig hade spolats iland en container med havregryn, skulle jag nog lyckas överleva länge länge. Utan att dö av tristess och förstörda smaklökar. Jag skulle leta upp konstiga rötter, skalbaggar (vegetarianen i mig må förlåta), jordmåner, blommor och blad och blanda ner i gröten för att få lite variation. 

Nu är jag dessbättre inte skeppsbruten. Jag behöver inte böka runt i en tropisk djungel för att göra min gröt lite mer spännande, men det känns kanske ibland som om en öde ö skulle ha mer variation att erbjuda än mitt kylskåp. Ett kylskåp som mest liknar en öken med temperaturen +8 grader celsius. 

Hoppet är ju som bekant det sista som överger människan. I mitt kylskåp står en gammal flaska körsbärssaft från landet. I en burk vid spisen rasslar de ödesmättade havregrynen. Två plus två blir onekligen gröt gjord på körsbärssaft. Och voilá! En delikatess! Byt ut vattnet mot körsbärssaft och kör hårt! (jag har prövat det här med nollkalorihaltig flädersaft också. Snacka om bantarknep! Det blir verkligen hur gott som helst.) 

Nu finns med andra ord inga ursäkter längre. Sätt sprätt på kalorierna genom abnormala gymnastikövningar! Och känns det som en oövervinnerlig utmaning så räcker det nog med lite fuldans i köket till Roisín Murphy och lite saftgröt för att lura tyngdlagen.