söndag 27 april 2008

Ung och obehaglig

I går åt jag popcorn till middag. Jajemen. Och för att berättiga det tittade jag på film samtidigt. Jag började med the Graduate från 1967 med Dustin Hoffman i huvudrollen. Jag vet inte vad det är med Robert de Niro och Dustin Hoffman. De känns så sjukt obehagliga som unga. Det är tur att de båda kan vara levande exempel på att det ibland är bra att åldras. 

Den högt värderade Taxi Driver kan man säga vad man vill om, men Robert de Niro är faktiskt ganska obehaglig. Och ung. 
I the Graduate spelar Hoffman en ung man som inleder en affär med en äldre gift kvinna för att sedan bli blixtförälskad i kvinnans dotter. Han förföljer den unga kvinnan och vill att hon ska gifta sig med honom. Han är sjukt obehaglig. Och ung. Det konstigaste av allt konstigt är att hon faller för honom och rymmer iväg med stollen. Det här får mig att undra: 

Går det ens att bli så förälskad att man stalkar en tjej alt. kille över halva usa för att fria? Särskilt när man vet att tjejen/killen inte är överförtjust. Jag kanske inte upplevt den stora Kärleken än. För jag vet att om inte jag känner mig älskad rycker jag på axlarna och skakar av mig obehaget och går vidare. Jag ger upp. Tycker inte riktigt det är värt att kräla i smutsen. Stoltheten går väl före kärleken på något sätt. 

Jag förfasas lite över den dag jag blir slagen av de Stora känslorna och faller till marken och rullar runt i skiten i väntan på att bli upplockad av den jag krälar för. Måtte den dagen aldrig komma. Eller kanske måtte den. Jag vet inte alls.