En av de mest använda meningarna i min hjärna är: det här måste ju vara Guds gåva till mänskligheten. Det rör sig uteslutande om olika musikaliska prestationer. En dag kan det vara det här, en annan dag kan det vara det här kanske är det det här eller varför inte det här. Allt beror på humör.
Jag vill inte dela upp kultur i finkultur och fulkultur. Det finns sjukt mycket bra musik som rycker tag i en. Men igår var Guds gåva det här. Och det slår mig hur fantastiskt intelligent klassisk musik är. Drällde det av genier förr? Vem kan skriva ett sånt här stycke? Det är ett under i sig att någon överhuvudtaget kan hamra fram det här på ett piano under 20 minuter utan att 1. spela fel 2. ge upp 3. få ett nervsammanbrott. Jag lyssnade på Tchaikovsky på min lokala röda sketna buss på väg hem igår. Det är som om hemresan istället för att vara en trött resa med trötta medresenärer blir som ett segertåg med pukor och trumpeter. Värt att pröva någon gång!
Vissa dagar kan två snoriga pojkar med attityd ta mig igenom dagen. Och jag vill inte göra dem orättvisa genom att sätta den i relation till Tchaikovsky. Båda är ju briljanta på sitt sätt. Jag orkar inte förklara det här mer ingående. Men om man lyssnar så förstår man nog vad jag menar.
